Over The Hedge

Dag tva (var sista) i Singapore tankte vi gora nagot alldeles typiskt for Ola och Sara, namligen aka snowboard. Ja, ni laste ratt, snowboard. Vi hade fatt nys om att de har en inomhusbacke mitt i tropiskt varma Singapore och att man for en rimlig peng kunde fa aka lite brada dar ett par timmar. Vi tankte inte missa denna once in a lifetime chans att prova en inomhusbacke sa vi tog oss efter lite irrande och letande dit.



Vad de inte hade skrivit i varken reklambroschyr eller pa sin hemsida var att man endast fick aka skidor/brada mellan kl. 19 och 21 varje dag. Surt for oss som kom dit runt tolvtiden. Besvikelsen var total. Eftersom att vi redan hade lagt hela formiddagen pa att ta oss hit samt att omgivningen inte erbjod nagot som helst att gora i sju timmar sa beslot vi att skippa akningen den har gangen.

Vi lade istallet resten av dagen pa att aka till Chinatown, dar vi intog ett par ruskigt goda varrullar och tittade pa turister och all varldens krimskrams. Sen drog vi vidare till Arab Street och till Little India, stallen som tyvarr inte gjorde speciellt imponerande intryck pa oss, men promenader och rikligt med motion fick vi iallafall. Kvallen avrundades pa en irlansk pub med ett par kalla och underbart goda Guinness.



Efter tva dagar i Singapore kandes det som att vi gjort det vi ville och hade saledes inget emot att aterigen satta oss pa en business class-buss som tog oss till Malaysia och Kuala Lumpur igen.
/Ola

Vi lamnade Tioman bakom oss och styrde kosan mot bonuslandet Singapore. Spontant blir alltid bast tankte vi och hittills har vi inte blivit besvikna. Vi har spenderat var forsta heldag pa staende och gaende fot, i ungefar 10 timmar har vi hallit igang och detta exklusive matpauser. Om staden kan vi an sa lange saga: Det finns manga kopcentran. Det finns annu fler kopcentran. Det finns manga rulltrappor. Maten ar dyr. Och om vi glomde skriva; Det finns manga kopcentran. Vi har nog gatt i 25 st utan att overdriva. Dessvarre har vi sett alldeles for manga Gucci och Armani-butiker och alldeles for fa Burton och Roxy-butiker, men det gor inte sa mycket.

Imorgon ska vi ev. ut pa ett hemligt uppdrag, rapport om detta kommer. Annars ska vi nog ta oss till Chinatown och strosa lite dar.

Vi ber om ursakt for det samsta inlagget hittills men vi ar sa trotta sa vi faller av stolarna strax. Tur att vi bara har 50 meter hem till hotellet. ZzzZzz.
/Ola

Tiden gar fort nar man har roligt. Vi lamnade Cherating lika hastigt som vi anlande och med taxi samt annu en business-class buss tog vi oss ner till staden Mersing, vars enda syfte egentligen ar att skeppa folk ut till den omgivande skargarden. Vi hade som sagt siktet installt pa on Tioman, en mycket vacker, vild och kuperad o (ons hogsta punkt ar 3400 m.o.h.) som nar vi anlande badade i orange och rosa ljus fran solnedgangen. Vi blev ocksa varmt valkomnade av en av ons manga (och jattestora) varaner som ledigt strosade over gangvagen. Vi hittade en ledig bungalow i vilken vi sen bodde i fem natter, lagligt placerad 15 meter fran stranden.





Dagarna pa Tioman bestod av grillning i Burger King-stil (linnebrannan skulle bort; men icke, den kvarstod) samt manga och langa snorklingssimturer just utanfor stranden. Nar vi inte lag pa stranden eller var i vattnet at vi mest god mat, drack billig ol och bara kopplade av. Kort och gott valdigt harliga dagar.



Basta djurupplevelsen var, bortsett fran de tidigare namnda bautavaranderna, en leopardflackig ca 30 cm stor boxfish (en rektangular, gul fisk med helt enormt stora ogon i pannan). En riktigt rolig rackare!

Dagarna forflot och vi visste inte riktigt varthan vi ville harnast. Antingen stanna nagra dagar till pa Tioman och slappa, eller ta oss vidare till grannlandet Singapore. Vi tog oss en ordentlig funderare och valet hamnade pa att ta en avstickare till Singapore, som bara ligger 3 timmar med buss fran Mersing. Dar tanker vi spendera nagra dagar innan vi atervander till Kuala Lumpur och darifran i sin tur till kara Svedala (!) den 3:e april.
/Ola

Livet pa Perhentian Kecil var alldeles for enkelt och bekvamt. Man kunde ligga i sangen till tolv med utsikt over det azurblaa havet med en bra bok, slapa sig de fa meterna ner till stranden for att sen inte ens behova slapa sig utan i princip bara satta sig upp sa var man pa en restaurang med en juice i handen. Trottnade man pa det fanns surfbara vagor alldeles intill stranden och fina rev en kort promenad bort.



Sara pa var alldeles egna strand

Men for att aterkyta till inledningen, livet var alldeles for enkelt. Vi behovde utmaningar. Sa innan vi visste ordet av satt vi pa en lyxbuss men aircondition och fullt fallbara fotoljer pa vag nerat lang kusten. Sen att bussen inte stannade dar den borde utan korde en mil for langt, slappte av oss dar mitt i ingenstans och att vi till slut lyckades aka snalskjuts med lokalbussen tillbaka dit vi egentligen skulle var val priset vi fick betala for en veckas njutande pa Kecil. Stallet vi skulle till var iallafall Cherating, en liten parla till stad som raknas som Malaysias surfmecka nr.1.



Sara sippar farsk apelsinjuice ur atervunnen burk pa miljomedvetet strandcafe.

Sweet, tankte vi, da kan vi ju passa pa att ta nagra vagor nar vi anda ar har. Men icke. Havet ar pannkaksplatt. Vi horde av en trelig men till synes felinformerad kanadensare att det skulle bli mer vagor imorgon, men killen i surfshoppen havdade raka motsatsen, sa tji fick vi. I och med detta sa bestamde vi oss hastigt for att imorgon dra vidare soderut mot staden Mersing och farjan mot Pulau Tioman, en enligt ryktena trevlig liten o dar snorkling i varldsklass aterigen hagrar. Tioman ligger i narheten av Tenga, som sakert vissa av er kanner igen som den forsta robinson-on. Vi tanker daremot halla oss borta fran Tenga da vi ar lite radda att Harald Treutiger eller Anders Lundin lurar i buskarna och tvingar oss att leva pa ris och palmhjarta i flera veckor.

Vi aterkommer inom kort. (Som ni ser finns ett par bilder har i inlagget(!) och vi har aven lagt in lite fler bilder i aldre inlagg pa bloggen, sa spana in dem ocksa)
/Ola

Vi ar har. Pa Perhentian Islands alltsa. Vi sa adjo till storstaden for tre dagar sedan och kommer aldrig vanda oss om. Nja, kanske inte riktigt. Men on ar ungefar sa nara ett vykort man kan komma. Vajande palmer, vita strander, turkost vatten och fa turister. Det ar awesome, som Niclas skulle sagt!



Ola beundrar utsikten fran var balkong

Vi hade aven nojet att aterse vara vanner Carro och Fredrik, som varit har pa on nagra dagar innan vi anlande. Dessvarre lyckades vi inte overtala dem att fortsatta pa resande fot nagra veckor till, utan de stack imorse vidare mot Singapore och inom tva dagar aven Sverige. Deras sista dag i paradiset, tillika var forsta dag, spenderades pa basta satt. Forst gjorde vi en superb snorkeltur dar vi antligen fick se ett par hajar (!!), en stingrocka samt en skoldpadda och en hel dros fina fiskar saklart. Dock var inte sikten lika god som vid Menjangan, men att fa se hajar var lika efterlangtat som det var spannande. Darefter hyrde jag och Fredrik varsin surfbrada och aterupptog vara stapplande surfingkarriarer. Vi lyckades bada tva ta atminstone ett par vagor, vilket vi kande oss mycket nojda med da forhallandena var allt annat an de fina vagor som vi hade i Gerupuk Bay.




Annat som kan vara vart att namna ar tagresan hit tvars over landet, da vi for forsta gangen i vara liv akte 1:a klass =) Det innebar en alldeles egen, om an valdigt liten, kupe, tva kuddar var, tv, flakt och handfat samt varsin vattenflaska och lite kex. SJ, slang er i vaggen! Dock maste vi ta hatten av for SJ nar det galler att formedla en kansla av sakerhet, nagot som det Malaysiska tagbolaget kanske borde jobba lite med. Vi vaknade ett flertal ganger under natten av danande och skrikande ljud och vagnen skakade som att den korde bredvid ralsen istallet for pa den. Hur som helst sa overlevde vi och kom fram, kanske nagot mindre utvilande an vad vi trodde vi skulle vara efter att ha bokat sa fina biljetter.

De narmaste dagarna tankte vi spendera har pa on, alternativt grannon. Efter det tar vi oss troligtvis soderut langs landets ostkust. Mer om det langre fram.

/Ola

For tillfallet ar vi i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. De personer vi stott pa under resan som varit har har inte alltid haft sa mycket gott att saga om staden, men an sa lange tycker vi bra om den. Vi ar inne pa var tredje dag har och har hittills klarat av ett besok pa varldens storsta ga-in-fri-flyg-fagelpark (fritt oversatt: Free-flight Walk-in Aviary) vilket var riktigt lackert! Dar fanns allt mellan sma sparvar, lite storre papegojor, pafaglar, ornar, ugglor, storkar, flamingos och emuer. Vi tog ocksa tillfallet i akt att mata de sma sota liven, som tackade for maten genom att satta klorna i oss och bet mig sa det borjade bloda. Men fina var de iallafall.




Annars har vi tagit det ganska sa lungt. Vi har strosat omkring i en mangd enormt stora och valsorterade kopcentran, vi har tagit en tur genom Chinatowns myller av folk och forsaljare, vi har spanat pa stora och pampiga byggnader, vi har ockuperat de basta fotoljerna pa det narliggande Starbucks dar vi last ut ett par bocker och vi har inte minst atit fantastiskt god mat. Kort och gott en skon kontrast till senaste tidens mer sol- och vattendyrkande.

Men imorgon tanker vi lamna citylivet for den har gangen da vi idag bokat natt-tag som ska ta oss tvars over landet dar sol och bad aterigen hagrar. Vi tar oss forst till Pulau Perhentian Kecil (Varning: Kraftigt begar efter byte av liv med oss kan uppkomma vid googling av dessa oar) som troligtvis inte kommer vara sa mycket att hanga i granen, men vi tanker att ett besok anda kanske kan vara trevligt.. men bara kanske. Snorklingen har sagt for ovrigt vara precis jattedalig (las: grymt bra) Hogst troligt ar ocksa att vi pa on stoter pa Caroline och Fredrik igen, vilka vi larde kanna under surfcampet. Efter Perhentians aker vi eventuellt ner langs ostkusten av Malaysia-halvon for fortsatt snorkling och kanske till och med lite surf. Rapport kommer.

/Ola

Som rubriken hogst subtilt antyder har vi idag varit pa besok i underlandet. Ja, eller iallafall i ett underbart land under vattnet. Vi tog oss fran poolen, med minibuss och bat, ut till reven runt Menjangan Island och plaskade runt i 30gradigt vatten i sadar tre timmar. Det var en helt fantastisk upplevelse som slar utslappet med hastlangder (Ja ni vet, utslappet av kylvattnet fran reaktorerna som jag alltid pratar mig varm om och havdar ar sodra Sveriges basta badplats). Det forsta djur vi mottes av pa utflykten var lite ovantat en fladdermus, eller vanta, han och hans 200 000 kusiner som sov i grottor just i vattenbrynet. Darefter bestod djurmotena av fiskar, stora som sma, i alla tankbara farger. Vi sag till och med Nemo, den vit-orangea lilla clownfisken! Till mitt stora fortret och Saras stora lattnad sag vi aldrig nagon haj, dock hade en tjej i baten bredvid varan att hon misann stott pa en, men den missade vi tyvarr. Jag blev daremot jagad av en revirhavdande papegojfisk men simmande snabbt darifran. Nasta snorkeltur blir med all sannorlikhet i grannlandet Malaysia dar vi for ovrigt just bokat boende de forsta tre dagarna.

Vi lovade ju en liten bilduppdatering igar men dessvarre ar uppkopplingen har kusin med snigelfamiljen och cafeet stanger strax, sa vi far lov att skjuta lite pa bilderna tills vi hittar ett stalle med snabare uppkoppling.

Imorgon satter vi oss iallafall pa bussen igen och aker tvars over on ner till Legian, och vid 06.05 lokal tid lyfter vi mot Malaysia. Det ska bli grymt spannande med aven ratt sorgligt da bade Sara och jag har borjat tycka om landet pa allvar.

/Ola

Forsta natterna pa Bali bodde vi i Legian. Dar skriker folk pa gatorna konstant och undrar om man behover transport, forsaljare skriker att man ska titta pa deras varor och turisterna ockuperar de fa trottoarerna som finns. Inte en jattemysig plats att vara pa och upplevelsen sa langt av Bali var en 2 av 5 mojliga. Nu befinner vi oss i Lovina som ligger pa motsatt sida (norra) av on. Har ar laget, for att inte saga raka motsatsen, sa nastan det omvanda. Har ar mycket mindre folk, forsaljarna och taxikillarna fattar nar man sager nej forsta gangen de fragar, maten och boendet ar halften sa dyrt och den allmanna trivseln ar betydligt hogre. En 4 av 5 mojliga.

Idag ar var tredje dag i Lovina. Forsta dagen gick at att reka omgivningarna och hitta ett vettigt hotell. Igar lag vi mest och slappade vi poolen da vi inte at eller gick promenad, samma visa idag. Den enda egentliga nackdelen med Lovina ar att stranden inte ar speciellt mycket att hanga i granen, darav poolhanget. Igar lyckades vi aven, till min stora lycka, hitta en restaurang som visade snowboard pa tv! Ett plus i kanten var att maten var helt ok, men underhallningen var iallafall i varldsklass. Vem vill inte titta pa Arctic Challenge till middagen?

Imorgon daremot ska vi gora nagot alldeles underbart, namligen aka pa snorklingsutflykt till ett narbelaget naturreservat vid namn Menjangan Island. Snorklingen och dykningen dar ska tydligen vara Balis basta och vi hoppas att fa se bade hajar, rockor, skoldpaddor och fina fiskar. Vi aterkommer med rapport om detta inom kort.

Vara dagar i Indonesien ar for ovrigt raknade, den 11:e drar vi vidare till Malaysia dar vi kommer borja med ett par dagar i och runt huvudstaden Kuala Lumpur. Mer om detta langre fram.

/Ola

Puh, nu ar vi helt slut efter att ha solat, badat, last bocker och atit god mat pa Gili Trawangan i 5 dagar! Efter en forsta mycket otrevig natt bytte vi som sagt hotell vilket fick oss att andra uppfattning helt om tillvaron pa on. Vi sov gott och helt utvilade kunde vi tackla utmaningar som att promenera runt on och solbada. Men det basta av allt var anda snorklingen, mer om denna strax!

Sara hade oturen att under surfcampet aka pa en oroninflammation vilken fick henne att avsta fran surfingen i tva dagar. Vi var till en lakare och hon fick diverse mediciner som snabbt botade henne. Efter denna incident insag vi att vi borde investera i oronproppar for att undvika att drabbas av detta igen. Hade vi varit i Sverige hade detta varit lost pa 2 minuter, men eftersom att vi inte ar i Sverige ar problemet i skrivandets stunt fortfarande olost. Som gradden pa moset fick aven jag valdigt ont i ena orat lagom till ankomsten pa Trawangan. Tur da att det finns snalla manniskor (vara nyfunna vanner Caroline och Fredrik) som gladeligen lanade ut bade oronproppar och cyklop till oss, sa att vi trots vara icke helt fungerande oron, kunde kasta oss i vattnet.

Gilioarna ar framst kanda for, forutom att vara s.k. paradisoar, sina manga havsskoldpaddor vilka vi hade aran att fa snorkla tillsmannas med. Nu tanker ni sakert att detta maste varit mycket kompilicerat och krangligt, men sa var inte fallet. Vi gick helt sonika rakt ner i vattnet fran stranden dar vi just legat och sippat pa vara juicer och vips, dar var de! Vi sag aven en mangd vackra akvariefiskar, men de var inte riktigt i klass med stora skoldpaddor.

Efter att ha vinkat adjo till bade Karro och Fredrik och de fina skoldpaddorna satte vi oss, forst pa en bat, sen i en minibuss, sen pa en farja och till sist i en bil som tog oss till slutdestinationen Ubud. Resan tog 10 timmar och var lite av ett aventyr da ingen egentligen sager om man ar pa ratt stalle, i ratt buss eller ens pa ratt bat och folk som vill lura en pa pengar ockuperar varje tankbart stalle. Men handelser som att en lastbil fullastad med bananer fastnar mitt pa pakorningsrampen till farjan eller att en indones hoppar upp och borjar stampa pa taket pa en annan lastbil for att den inte kom under taket pa farjan gor resan till ett roligt och speciellt minne. Vi sag till pa kopet delfiner som lekte i strommarna efter baten vi akte med, inte illa!

Ubud anses vara lite av en kulturhuvudstad pa Bali med manga konstnarer, workshops och tempel. Om vi helt andrar inriktning i livet och blir konstnarer aterstar att se men att vi imorgon ska besoka vara forfader i Monkey Forest ar dock ett som ar sakert.

Efter sisadar tva dagar har i Ubud tankte vi aka vidare mot den lugnare och fridfullare norra delen av on med sikte pa Lovina beach och dess svarta lavastrander. Dar sags det ocksa finnas fin snorkling sa tills dess hoppas vi ha hittat egna oronproppar!

/Ola

Tiden rullar ivag och surfcampet ar nu over...vi grater inombords men borjar inse att vatten/hav finns runt alla oar i Indonesien. For tillfallet ar vi pa Gili Island (Trawangan), vilket innebar att bade vatten och mojlighet till kontakt med ovriga varlden (via internet och mobiltackning) ater finns.

Igar etermiddag anlande vi i en liknande flyktningsbat, dvs en minimal bat med massor av manniskor och packning som lite smidigt lamnade av oss mitt pa en strand en bra bit fran den lokala hamnen. Snabbt hoppade vi alla upp ur baten med var packning, och som inget hade hant var vi nu pa on. Prio 1 var nu att skaffa boende, i den gassande varmen valde vi forsta "basta hotellet", ett rum som bestod av tva sangar och en flakt. Vem behover lyx, tankte vi och ack sa fel vi hade. Mitt i natten skedde en stromavbrott vilket ledde till att var syrekalla dog. I varmen lag vi och leta syre, medan grannen hostade konstant och smakryp klattrade langst vaggar och sanglinnen. I denna stund kandes Gili Island langt ifran en paradis o som vi hade hort att det skulle va. Nasta morgon (idag) bestamde vi oss att gora det basta av situationen...alltsa att byta boende!!! Har precis bokat en mysig bungalow, med toa och dusch pa rummet...har stannar vi en natt for att sedan ta oss med bat over till on Air (den minsta Gili on)dar vi ska stanna ett par dagar till innan Bali.

Forutom boendet sa ma vi saga att Gili Island (Trawangan)har bjudit pa en lugn och harmonisk atmosfar. Idag star bad och varvning av on pa schemat, varfor stressa nar man har semester!!!

puss Sara

Livet ar bra harligt ibland, maste bara saga det! Efter att ha spenderat tva dagar i ett mycket hektiskt och turistigt Bali tog vi oss vidare mot grannon Lombok. Efter ett besok pa ons enda shoppingcentra i Mataram dar vi inhandlade ett simkort till min medhavda gamla mobil satte vi oss i en taxi mot Kuta Lombok och byn Gerupuk. Efter ca 1,5 h och chaufforen fragat efter vagen 6 ganger var vi antligen framme pa campet! Campet bestar av ett bautastort longhouse och vill ni se bilder kan ni knappa in www.surfcamp.se.. detta snabba besok pa internet var oplanerat sa vi fick aldrig med oss sladden till kameran for att lagga upp egna bilder.

An sa lange har surfingen bestatt i en 2timmars session per dag.. bade Sara och jag lyckades stalla oss upp pa 3-4 vagor redan forsta dagen, vilket var klart over forvantan! Om ca en timme ska vi bege oss ut igen for dagens session och mitt mal ar att lyckas svanga upp pa vagen, ner igen och tillbaka upp, ni forstar grejen.. Sara siktar ocksa pa att borja svanga lite mer. Hur som helst ar det vansinnigt roligt men ocksa vansinnigt jobbigt for kroppen! Vi haller alla tummar vi har for att den lokale massoren kommer forbi campet ikvall sa att vi kan fa varsin valfortjant massage..

Vi har knappt ingen mobiltackning pa campet och internet ar en halvtimme bort med moped, sa det kan droja innan nasta uppdatering kommer igen. Vi mar valdigt bra och borjar sakta men sakert att bli lite bruna =)


Pa aterhorande! /Ola

Jahopp, Sydkorea ar done deal och vi befinner oss nu pa flygplatsen i Hongkong. Vi flyger om vidare till Denpasar och Bali om ca 3 h. Som synes har vi passerat den magiska gransen da prickarna och ringen over vara tre alskade svenska bokstaver forsvinner men det ser vi bara som ett gott tecken! Vi aterkommer inom kort! /Ola

Sara menar att när det regnar och man inte orkar slåss med alla paraplybärande koreaner på gatorna, så går man på museum. Sagt och gjort, vi styrde dagens utflykt till National Folk Museum of Korea. Där tittade vi på enormt intressanta vaser från 1100-talet, klänningar, musikinstrument, mynt och annat superspännande. Det egentliga syftet med att titta på alla dessa fina saker är att när Seoul är ett av de tre resmålen i På Spåret så kommer vi sitta inne med rikliga kunskaper och lätt ta hem omgången.



Ola kan knappt bärga sig inför besöket på museet som är i bakgrunden.



Sara är född i tuppens år, 1981, vilket denna stenbumling ska representera.



Sara klev in i det virutella provrummet och fick bl.a. på sig den officiella OS-klänningen.



Det mest intressanta föremålen var kanske dessa akupunkturdockor...



..eller dessa våldsamt gamla skor. Notera "platåskorna" i vänsterkanten av bilden. Dessa var ämnade för regnigt väder.



En bild med toppmoderna snöskor och skidor får avsluta dagens inlägg. Ikväll ska vi troligtvis ta oss upp i Namsam tower för att njuta av utsikten över Seoul. /Ola

Väckarklockan ringde med ilsken signal kl.5.30 i morse...då var det äntligen dags att ge sig iväg till DMZ, en utflykt vi egentligen skulle ha åkt på i torsdags men då var den inställd. =(
MEN nu blev utflykten av!


Ola vid en DMZ-skylt


Det vita huset står på Nordkoreansk mark. Det blåa huset till höger är en mötesplats där Nord- och Sydkorea träffas för att talas vid.


Jag stående på Nordkoreanskt territorium jämte en Sydkoreansk vakt.


Nordkorea.


Minnesmärke från världens dyraste fällning av ett träd, samt den soldat som blev dödad i striden om fällningen. Det gick åt 50-talet fotsoldater, pansavagnar, attackhelikoptrar, bombflyg och ett hangarfatyg för att få bort det. Anledningen var att det skymde sikten mellan två av Sydkoreas och FNs vakttorn.


Staty vid den tredje tunneln som som Nordkorea grävt i smyg in i Sydkorea. Den upptäcktes år 1978.

Slutsats: Intressan och amerikansinspirerad utflykt, som var klart värt att åka på. Lite ledsen i ögat blev vi när vi märkte att vädrets gudar inte var med oss idag. *snyft*.


Kvällen avslutades med ett besök på en sushi train restaurang i COEX-mall och efter det lite öl och Soju. Soju är ett traditionellt koreanskt risbrännvin som de gärna blandar med öl.




Peppe förbereder lite koreanskt ölspel.



En halvläskig blandning kallad First you suffer, then comes the sweet. Innehåller Öl, Soju och Coca Cola. Dricker man den tillräckligt snabbt håller trycket kvar sojuglaset i colaglaset, och colan sipprar först ut när ölen runt om är uppdrucken. Lite läskigt, ganska gott men mest skumt.
/Sara

Dagarna flyger förbi och helgen har passerat med stormsteg! Dagtid har vi gått i affärer och kvällstid testad Seouls nattliv. Igår söndag var vi bland å sprang på snowboardgatan, en gata med 30-talet snowboardbutiker på rad..helt sinnes, men kul var det iallafall! Hade vi varit på väg hemåt nu istället för söderut så hade ett par extra väskor behövts, helt klart. Sara hittade iallafall en tröja och jag ett par sneakers, båda till mindre än halva sverige-priset.. nice. I lördags var vi också och sprang i butiker, fast då i Myeong-dong. Vi åkte också taxi över halva stan till ett nytt köpcentra Peppe inte hade varit i som visade sig vara rätt imponerande stort och häftigt designat.

Just för tillfället är vi ganska trötta och ska snart bege oss ut på stan för lite frukost och en tur nånstans, vart har vi inte bestämt ännu. Idag är också första dagen som solen inte skiner och himlen är klarblå.. istället regnar det sporadiskt och är väldigt grått och mulet. Men det ska bli kul att se stan i regn också =)

Bilder kommer lite senare, är lite för trött i skallen för att göra något mer avancerat just nu. På återseende!

/Ola